Hela konkarongen

Jag har börjat blogga igen! Klicka här så kommer du till min nya blogg.

Vi ses!

Tack och hej!

Nu tackar jag för mig. Det har varit så roligt med bloggen, och framförallt att ni varit så många som läst. Men som ni säkert förstått är det lite mycket runtomkring just nu. Så jag kan inte lägga ner den tid jag vill på mina inlägg. Så därför tackar jag för mig. Vem vet - kanske vi ses igen, här eller någon annan stans.

Vän av ordning

Andra dagen av VAB. Beppe har feber och hosta. Han vill bara kolla på Totte, men en liten promenad tog vi iallafall. Han satt där och sov i vagnen, med sin nyinköpta Tottebok i handen. Skrutten.

Annars längtar jag efter struktur och ordning just nu. Vi har fått i ordning på det mesta i huset, men jag vet fortfarande inte var någonting finns. (Det är därför ni bara får mobilbilder för tillfället, kameraladdaren är puts väck). Och så detta lego. Vi drunknar i det. Så jag har köpt stora legoklossar och legohuvuden som vi kan sortera det i. Och så skriver jag pedagogiska post-it lappar med vad jag måste läsa varje vecka. Sådärja. Lite ording blir det iallafall.

Anonyma klubben

Härom veckan såg jag tv-programmet Jakten på lyckan. Där försökte de bena ut om man blev lycklig av pengar. Forskarna menade att man nog blev lyckligare av att ge, än att ha. Programledaren, den fantastiska Hanna Hellqvist, provade att finna lyckan i att ge genom Anonyma klubben. Det innebär att när man till exempel köper en kaffe - eller något annat vardagligt- ber att få betala för två, istället för bara den man köper till sig själv. Man ber expediten att säga till nästa kund som vill köpa en kaffe - eller vad det nu är- att den redan är betald och hälsa från Anonyma klubben. Det ska inte vara något dyrt eller stort, och man vet inte vem som får eller hur det tas emot. Jag tyckte att det var en så himla fin idé och jag har själv provat i veckan. Och ja, jag tycker att det funkar! Det är jättekul att veta att någon annan kommer att få en fin liten oväntad överraskning. Programmet kan du se här.

Jag har också fått saker de senaste dagarna. Ett helt flak med de godaste, hemvärpta ägg, av min mosters granne. En annan dag stod det en påse på Viggos dagishylla. I den fanns det fyra Berså äggkoppar, en mamma till Viggos kompis trodde att vi skulle ha större glädje av dem, än vad de hade. Skålen från Pip Studio är en present till mig själv, eftersom jag klarade den sketasvåra grammatiktentan. What goes around comes around, verkar det som.

Känn lugnet

Jag är i balans igen. Och kramar mina barn extra hårt. Tänker på hur tacksam jag är över dem. Förbannar ekorrhjulet som gör att jag stressar för mycket ibland. Lovar mig själv att försöka hålla fokus på det viktiga i livet istället. Som att äta sockerkaka och titta på Totte. Känn lugnet, som min vän Karin brukar påminna mig om.

Skrivbordet

Jag ber om ursäkt för den negativa energin i det förra inlägget. Ibland är det så himla skönt att få vara helt ärlig med hur det kan kännas. Idag känns det bättre.

Hur som helst hämtade jag hem Viggos skrivbord, som egentligen är ett gammalt symaskinsbord. Det passar helt perfekt. Jag älskar de sneda lådorna, små detaljer som gör en hel möbel intressant. Praktiskt är det också. På lunchen tänkte jag passa på att smita iväg och köpa den här skrivbordslampan från Lagerhaus som han önskar sig, men i rosa.

Det blir en fin överraskning att komma hem till.

Tankar och en toalett

Fy fan, tänker jag ibland. Är det så här det är att ha småbarn? Att aldrig ha tid för sig själv. Att aldrig få göra saker och ting på sina egna villkor. Att alltid sätta sina egna behov i sista hand. Fy fan.

Och sedan får jag så himla dåligt samvete. För det har ju ingenting att göra med barnen egentligen. De är ju det finaste jag har. Utan tvekan. Så roliga, galna och härliga. Men nu är jag trött. Till och med jättetrött. Så snälla låt mig bara få vila lite, så svär jag inte så mycket i mina tankar sen.

På tal om ungarna. Det går fortfarande inte en dag utan att Viggo tjatar om Melkers rum i Fixa rummet. Han VILL ha ett skrivbord. Han VILL ha en kryddhylla. Självklart svarar universum på så starka intentioner. Mormor hittade ett perfekt litet skrivbord i ett övergivet källarförråd. Från 50-talet och i teak. Att hitta möbler verkar vara ett släktdrag. Farmor har precis gjort om i sitt kök och fått en kryddhylla över. Självklart kunde Viggo få den. Så nu ska jag bara åka och hämta hem alla grejer, så blir det nog ett slut på tjatet snart :)

Och bilderna har inget med texten att göra. Ville bara visa hur mysig vår lilla gästtoalett blivit.